Berättelsen om dig
Genom livet så har jag hört många narrativ om mig själv och andra.
Några exempel. (Välj valfri benämning av du/jag, hon/han, dem etc..)
- är så bra på att lyssna – pratar så mycket
- sitter bara tyst och jobbar – är lite överallt
- är så ansvarsfull – tar inte ansvar för sin situation
- är lat – är alltid igång
- tänker för mycket – känner för mycket
- är för känslig – är för okänslig
- Är så ordningsam – slarvig
Några av ovanstående är dessutom etiketter jag klistrat på mig själv eller accepterat som narrativet om mig.
Det är inte konstigt att vi vill berätta historier och oss själva och andra.
Vi vill till varje pris(?) göra världen begriplig. Jag är si, du är så.
Det kan såklart vara både stärkande och nyttigt, men ibland blir det en sanning som inte stämmer.
Som generalist (se där, ett narrativ) och konsult har jag gått in i olika roller många gånger. Att vara kameleont kan vara en styrka, ta den roll som behövs i olika situationer. Men det finns alltid en risk att du som person kan försvinna. Din potential kan hindras eftersom varken du eller andra låter dig utforska den.
Ett exempel som jag ofta stött på är att ifall upplevs som ordningsam så kan du stämplas som ej kreativ.
Vad är narrativen om dig? Finns det ett som du känner beskriver dig? Finns det ett som du vill ändra eller har ändrat? Finns det berättelser om andra som har förändrats? Hur sanna är historierna vi berättar om oss och andra?
Reflektera, vad tänker och känner du?
