Autopoesi

Jag läste högt för dig:
Jag har min perfekta logik.
Den är av naturen fullständigt unik.
Du utbrast:
Det verkar mest snömos och tok…
Har vi ens läst samma bok?

Autopoiesis är det ett av mina favorituttryck. Det myntades av två biologer Humberto Maturana och Franscisco Varela i deras försök att förklara skillnaden mellan liv från icke-liv (Jag tog Wikipedia som källa denna gång).

Det används nu i organisationsteorier utifrån att vi alla har vår egna perfekta logik och tolkar världen utifrån den.

Det har för mig skapat en insikt om att jag själv kan för andra agera ologiskt även om det för mig verkar fullständigt klart. Det har också gjort att jag är mer nyfiken på andras tankar och motiv.

Som coach eller samverkansledare använder jag det för att förstå att det du säger och agerar utifrån kan vara logiskt för dig oavsett hur jag relaterar till det.
För även om vi aldrig någonsin kan förstå någon annan fullt ut så tror jag att desto mer vi arbetar på det desto bättre blir resultatet.

För mig är innebörden att jag kontinuerligt behöver arbeta på att inte döma de jag möter oavsett deras vänster/mitten/höger, klimat, vaccin-(välj det följeord som passar) med flera på samma sätt som jag faktiskt lärt mig att göra när jag har klienter, att de är resursstarka, kreativa och hela.

Det har varit en befrielse som rört mig i mitt djupaste inre att gå in i det förhållningssättet.